Kom på idag när jag satt på vagnen att jag nog hatar mer saker än jag tycker om. Gör det mig till en dålig människa? Jag skulle vilja påstå att det gör mig till en sjukt mycket bättre männsika. Det är ju ett jävla hyckleri att vara öppen och postiv till allt och alla som somliga är eller påstår sig vara. De som är sådana överpostiva och ständigt glada nollor måste hata sig själva väldigt mycket. Det funkar ju inte att tycka om allt!!! För att verkligen tycka om något eller någon så måste man tycka illa om något annat. Ja tyker om mycket och många men jag hatar desto mer!!! Just nu hatar jag pendeltåg över allt äannat på denna jord. Jo en ska till hatar jag också lika mycket som pendeltåg om inte än mer: Allt jävla emo-pack som dräller runt i stan. Man hinner inte ens gå av en ersättningsbuss på centralen innan man blir helt överkörd av en jätteklump av svart-och neonfärgsrandiga – kedjedrällande – hårsprays stinkande – bleka kajal fjortisar som kastar pommesfrites!!! Död åt er och my chemical romance….