Då var det tack för mig på Zara (den här gången). Dessvärre kunde jag inte fortsätta på min tidigare så tydligt utstakade spanska-moderävs -karriär, pga av skola och min ovilja till underkastelse och självförnedring. Så därför sa jag upp mig. Dessvärre är väl en överdrift, det enda rätta är kanske mer korrekt? Nej snarare var att säga upp mig det mest anständiga att göra mot mig själv. För man vill inte jobba på Zara om inte älskar piskan, osympatiska överordnade, tyger och stress. Men visst fan kommer jag sakna ett visst leende. Ett leende värt att stanna kvar för. Jag är hopplös jag vet…OMG ORKA LOL!

Fri?