Det är fredag eftermiddag förra veckan i parken bakom Hagakyrkan. Det är soligt och bänkarna är fulla med vårklädda studenter i häftiga glajor och färglada t-shirts som njuter av take away-kaffe och vårsolen. Somliga pluggar andra planerar helgens upptåg. Jag och mange sitter och diskuterar diverse saker som livet, spriten och folk vi känner. Ivrig och vårglad som jag är kör jag på i vanligt pär-manér med gestikulationer och hög ljudnivå. Då kommer en man fram till oss som suttit på bänken brevid. Han är klädd i trendriktig alkis-vår-stil, med urtvättade smutsiga 501:or, skinnväst, uppkavlad lite söndrig sweatshirt, solblekt keps, klackring och silverramband. Även mer känt som Christer Pettersson-looken. Hur som helst den här killen är närmare två meter lång och har lite svårt att hålla balansen, antagligen efter ett 80-tal dränkt i explorer vodka och prince cigaretter. Han vänder sig mot mig och säger med en dialekt som är en blandning av göteborgska och någon bonddialekt:

”Du är bra på att tjattra va!?”

Jag (lite överraskad): ”Ööh”

Alkis: ”Ska du med till borlänge, falun!?”

Jag: ”Nej”

Alkis: ”Ska du med till borlänge, falun!?”

Jag: ”Nej tack”

Alkis: ”Du är ju bra på att snacka, vi behöver en som är bra på att snacka. Ska du med till borlänge, falun!?”

Jag: ”Nej jag ska ingenstans ikväll förutom hem och plugga”

Alkis: ””Ska du med till borlänge”

Jag: ”Nej jag ska ingenstans”

Alkis: Du bra på att tjattra va. Vet du vem jag är!?”

Jag: ”Nej”

Alkis: ”Jag är Björ Björne, alla vet vem jag är”

Jag: ”Okej nu vet jag ju vem du är”

Alkis: ”Kom ihåg detta: Läs mer, lär dig mer och tjattra mindre!”

Jag: ”Okej”

Varpå Björn Blörne stappla iväg för att åka till borlänge, falun och jag kommer aldrig se honom igen. Men jag kommer alltid undra vad som kunde blivit om jag följt med Björn Björne. Tänk om det hade blivit som i rasmus på luffen. Att jag och Björn Björne liftade oss igenom sverige, spelade musik på olika torg för brödfödan, sov under bar himmel och Björn Björne berättade historier om hans tid som ung raggare i falun, hur han åkte till göteborg någongång på 70-talet för att återvända förens först nu. Jag kommer aldrig få veta detta. Men tack Björn Björne för den värdefulla läxan. Jag visste bara om dom två första sakerna men den sista hade jag ingen aning om. Men hedanefter kommer jag alltid tänka på det.

”Tjattra mindre”

A leasson learned: Check!